Den nya regeringens budgetproposition presenterades idag. Regeringen har i sin budget föreslagit en rad reformer som är indelade efter fem områden: ”Fler jobb,” ”vända resultaten i skolan”, ”bättre miljö och ett hållbart klimat”, ”värna den svenska modellen” och ”jämställdhet”. Det mest intressanta området för företagare är ”Fler jobb”.

Regeringen har satt som mål att Sverige ska ha lägst arbetslöshet i EU år 2020. För att uppnå det anser regeringen att det krävs en aktiv näringspolitik, ökade offentliga investeringar i exempelvis infrastruktur för att minska klimatpåverkan samt satsningar på arbetsmarknaden och utbildningar inom bland annat vuxen- och yrkesutbildningar, satsningarna ska särskilt riktas mot unga arbetslösa och långtidsarbetslösa.

Regeringens förslag låter bra, skulle somliga påstå, men i budgeten finns det inga förslag som nämner företagarnas relevans i skapandet av fler jobb. Fler jobb ska finansieras av staten med hjälp av höjda skatter. Det finns tyvärr inga ambitioner för ett gott företagarklimat i regerings budget. Mer pengar till Almi och Arbetsförmedlingen samt investeringar i järnväg och kollektivtrafik anser regeringen ska skapa fler jobb. Det är tydligt att Socialdemokraterna återanvänder idéer som historien visat, inte fungerar. Ett av dessa förslag är traineejobb och extra tjänster, d.v.s. att unga och långtidsarbetslösa ska få utföra arbetsuppgifter i kommunal och ideell verksamhet för lön i enlighet med kollektivavtal.

Flera av förslagen i budgeten påverkar företagarklimatet; höjd arbetsgivaravgift för unga och äldre och vägslitageavgift är en av dem. Tidigare i veckan, inför budgetpropositionen presenterade Stefan Löfven och Åsa Romson regeringens klimatreformer. Regeringen vill minska utsläppen från lastbilar och inför en vägslitageskatt för både inhemska och utländska åkare. De tunga och råvarubaserade industrierna som ligger långt från storstäderna, där andra transportmedel inte finns drabbas hårdast. Dyrare transporter innebär att svensk industri och exportnäringens konkurrenskraft försvagas.

Halveringen av rutavdraget från och med 2016 är exempel på ett förslag som påverkar negativt många av de små företagare som hittade en marknad när avdraget infördes. RUT för läxhjälp och skolarbete kommer inte vara möjligt även kommer Lagen om valfrihet (LOV) inte längre kommer vara obligatorisk för kommuner och landsting.

Vad som också är slående i dagens budgetpresentation är att ledarna i Allianspartierna håller separata pressträffar för att kommentera budgeten. Oppositionen inte är enig, inte heller är regeringen det, med tanken på att inga förslag från S eller Mp:s valmanifest kommer att genomföras år 2015. Utan budgeten är en kompromissbudget som skrevs på tre veckor meddelade finansministern Magdalena Andersson. En spretig regering och opposition ger Den Nya Välfärden större möjlighet att faktiskt vara drivande och ledande i frågor för ett bättre företagarklimat.

Positivt är att ett förslag Den Nya Välfärden drivit fram fått gehör – gällande småföretagarnas skydd mot höga sjuklönekostnader som regeringen tagit med i budgeten. Förslaget ser ut som så att företagen delas in i fem storleksklasser utifrån totala lönesummor. Ju lägre lönesummor företaget har, desto tidigare träder ersättning in. Småföretagare är de som gynnas mest av förslaget. Skyddet mot höga sjuklönekostnader kommer att automatiseras så att företagen slipper komplicerade ansökningsförfaranden.

Det behövs företagare i riksdagen. Sajten kryssaenforetagare.nu hjälper dig som väljare att hitta en företagare att kryssa i riksdagsvalet.

Valrörelsen handlar i stor utsträckning om ekonomi och arbetslöshet. Men för att säkra välfärden behövs det fler jobb och bättre villkor för företagen så de vågar anställa.

Politiker kan inte skapa jobben men de kan underlätta för de företag som vill och kan anställa. I alla partier behövs erfarenhet av att driva företag och politiken blir bättre med fler företagare på riksdagen.

Som väljare kan du kryssa en företagare för förbättrat företagarklimat och fler jobb. Du hittar kandidaterna i kampanjen ”Kryssa en företagare!”.

Mer information finner du på hemsidan: http://kryssaenforetagare.nu/  eller på Facebook.

En del politiker vill förändra världen. En eloge till dem. Den politiska makten ska användas till att göra Sverige och världen till en bättre plats. Problemen uppstår när politikers kunskaper brister, med följd att den förda politiken för dem allt längre från målet som de önskar uppnå.

Vi kan ta miljöpolitiken som exempel. Miljöpartiet anser att vi behöver ta krafttag för att bekämpa den miljöförstöring som ständigt pågår, bland annat i form av koldioxidutsläpp som orsakar klimatförändringar. Ska vi klara hotet från klimatförändringar behöver vi kraftigt minska koldioxidutsläppen, helst ner till nära noll (utandningsluftens koldioxid är OK). Ett mål är att vi ska ha en fossiloberoende fordonsflotta år 2030. Bilar ska då drivas av el eller förnybara källor. Det är förvisso hedervärt att ha höga ambitioner. Det är också bra att minska oljeberoendet. Även de som ifrågasätter koldioxidens påverkan på klimatet bör vara av uppfattningen att det ur säkerhetspolitiska aspekter är dumt att förlita sig på oljeleveranser från diverse skurkstater. Och oljan kommer att ta slut, förr eller senare. Hur smärtsam omställningen till ett fossiloberoende samhälle blir är upp till oss. Kommer vi behöva sänka vår levnadsstandard när oljan tar slut?

Miljöpartiets budskap har än så länge varit att vi kan äta kakan och ha den kvar. Genom ekonomiska incitament (läs högre skatter) kan vi styra både innovationer och konsumtionsmönstren. Om vi till exempel skapar hårda utsläppskrav så kommer bilindustrin att skapa snålare motorer med bibehållen effekt. Voila, bättre miljö utan uppoffringar. Men det finns alltid begränsningar som politiker har svårt att förstå. Oförståndet beror oftast på att politiker inte är experter, inte ens inom de områden som de har ansvar för. Ledamöterna i riksdagens justitieutskott behöver inte ha läst en enda poäng juridik. Inte heller behöver ledamöterna i miljö- och jordbruksutskottet vara agronomer eller ingenjörer. Gammalt hederligt tyckande och väljarnas stöd räcker.

Om vi återgår till exemplet med bilars koldioxidutsläpp. Biltillverkarna har uträttat ingenjörsmässig stordåd det senaste decenniet när det gäller bilmotorer. Men kanske inte riktigt så bra som vi tror. Bilars officiella förbrukning och därmed koldioxidutsläpp baseras på EU:s så kallade körcykel, en trafikrytmsimulering som speglar verklig körning mycket, mycket dåligt. Ibland skiljer det upp till 50 procent i förbrukning mellan körcykelns siffror och verkligheten. Biltillverkarna har helt enkelt anpassat sig till körcykeln och har med hjälp av till exempel stopp-start-teknik lyckats hamna under gränsvärdena som berättigar till subventioner. Och fler sänkningar av utsläppsgränserna är på väg. Politikerna tror nämligen att det går att uträtta underverk. Vi kan snart ersätta alla förbränningsmotorer med batterier, utan att tappa prestanda. Ingenjörerna håller inte med. Inte ens de mest anslagstörstande vetenskapsmännen tror på något större genombrott i batteriteknologin det kommande decenniet. Ändå står politikernas förhoppningar kvar.

När politiker är världsfrånvända kan konsekvenserna bli grava. Se bara på Tysklands havererade energipolitik. Där beslutades det 2011 att kärnkraften skulle läggas  senast 2022. Tyskland kommer därför att bli totalt beroende av fossila bränslen – kol och naturgas. Gasen måste importeras, bland annat från Ryssland, ett land tyskarna förmodligen inte vill vara beroende av. De förnybara energikällorna är totalt beroende av kraftiga subventioner. Tysklands miljöminister menar att de nuvarande subventionsnivåerna för solenergin kommer att kosta tyskarna tusen miljarder (en biljon) euro de kommande 20 åren om reglerna inte ändras. Tyvärr applåderar hyllas den tyska energipolitiken av många svenska politiker.

Många framgångsrika människor är framgångsrika för att de har ett bra driv som de kombinerar med sunt förnuft. Med sunt förnuft kommer också insikten om de egna begränsningarna. De flesta politiker skulle må bra av att lyssna på tjänstemän och experter lite mer och tycka själva lite mindre. Tyvärr så saknar de flesta politiker denna gnutta av insikt utan går på känsla. Det går ju att nå politisk framgång ändå.
________________________________________

Adam Rydström
adam.rydstrom@dnv.se

Arbetsmarknadspolitiken ger inte resultat. Medan politiker i alla läger säger sig sitta på just den åtgärd, som ska täppa till det sista hålet i arbetsmarknadspolitiken, så lyser resultaten med sin frånvaro. Ett problem som politikerna brottats med länge är ungdomsarbetslösheten. Den senaste åtgärden från regeringens sida riktad mot denna grupp arbetslösa heter Yrkesintroduktionsanställningar (YA-jobb).

Unga 15-25-åringar utan arbetslivserfarenhet och unga arbetslösa kan erbjudas YA-jobb i mellan 6 och 12 månader. Anställningen varvar arbete med handledning eller utbildning. Staten skjuter till en lönesubvention och ett handledarstöd på 6 700 kronor per månad. Regeringen hoppades 2013 på att reformen på sikt skulle skapa 30 000 nya anställningar.  Men denna förhoppning visade sig alldeles för optimistisk. I juni 2014 hade endast 144 personer en subventionerad yrkesintroduktionsanställning, enligt AF:s månadsstatistik.

Kanske finns det så många olika lönesubventioner och arbetsmarknadsåtgärder att välja på så är det möjligt att arbetsgivare missat att YA-jobb är ett bra alternativ? Måhända. Men det råder sannerligen ingen brist på marknadsföring. Enligt Dagens Industri har fack och arbetsgivare plockat ut drygt 10 miljoner kronor i ersättning från staten för planerade informationsinsatser, eller i runda slängar 49 000 kronor för varje jobb som blivit av så här långt.

Även om det skulle förhålla sig så att jobben kommer på sikt så kan man ana att arbetsmarknadsministern måste känna sig lite snopen över utfallet så här långt. Därför valde hon och tre alliansriksdagsledamöter i arbetsmarknadsutskotter att idag publicera en debattartikel i Aftonbladet, där de föreslår en ny åtgärd: Alliansen vill utvidga YA-jobben till att gälla även vuxna som varit utan arbete i 12 månader. Det är oklart hur YA-jobben för vuxna ska klara konkurrerensen med praktik och nystartsjobb, två andra subventioner som arbetsgivare kan använda sig av när de anställer en arbetslös.

Socialdemokraterna menar att de sitter på lösningen. De går old-school. Sossarna ger ett löfte till arbetslösa unga att inom 90 dagar få ett jobb, praktikplats och/eller utbildning. Men även Göran Perssons regering hade en så kallad utvecklingsgaranti, där jobb, praktik eller utbildning skulle erbjudas inom 100 dagar. Enligt IFAU var det var svårt att få fram platser och åtgärden hade ingen effekt. Att 90-dagarsgarantin skulle utgöra den sista biten i arbetsmarknadsåtgärdspusslet är därför knappast troligt.

Problemen med arbetsmarknadspolitiken är, liksom i många andra politikområden, att ingen vill tänka utanför ramarna. För tänk om det skulle vara så att jobb skapas av småföretagare som anställer för att villkoren gynnsamma. För att skatterna är låga och reglerna få och lätta att följa. För att Sveriges ekonomi går bra och att efterfrågan är stark. För att arbetstagarna är högutbildade och kompetenta…

Istället fortsätter politikerna att satsa på åtgärder som bevisligen inte fungerar. Och oppositionen kommer fortsätta föreslå andra åtgärder som inte heller de fungerar.
________________________________________

Adam Rydström
adam.rydstrom@dnv.se

Socialdemokraterna kom idag med ett förslag som ämnar till att få slut på underprisförsäljningar. “Lex Serafen” ska göra det möjligt att i efterhand kräva att köparen betalar mer pengar om en domstol finner det skäligt. Förslaget är inte nytt. Även inför valet 2010 föreslog partiet en liknande lag, då kallad “Lex Tibble”, efter gymnasiet i Täby kommun som såldes till underpris.

Att förslaget dyker upp på nytt i denna valrörelse är förståeligt med bakgrund av debatten om vinster i välfärden som framförallt Vänsterpartiet fört med stor passion. Men även om man är en vän av vinster i välfärden så måste man erkänna att underprisförsäljningar snedvrider konkurrensen och utgör ett slöseri med skattebetalarnas pengar. Dessutom strider underprisförsäljningar både mot kommunallagen och statsstödsbestämmelserna. Den som lämnat ett olagligt stöd ska återkräva stödet. Men detta sker inte i praktiken. Det är nämligen svårt att få en politiker att återkräva ett stöd som redan givits ut. Och stöden i som delas ut i Sverige är omfattande. Det handlar inte bara om underprisförsäljningar. Många gånger ger kommuner förtäckta lån eller skapar komplicerade sale-and-leasebackförfaranden för att maskera ett olagligt stöd.

Hur kommer man till rätta med detta problem? Kanske ligger inte lösningen i en ny lag utan i en omarbetning av existerande lagar.

Kommunallagen och statsstödsbestämmelserna behöver ses över. Till att börja med måste det finnas kännbara sanktioner för de myndigheter som bryter mot lagen.  Istället för att stödgivaren får tillbaka pengarna bör återförda medel tillföras statskassan. Det bör i lagen också införas en särskild statsstödsskadeavgift som i fall av otillåten stödgivning tas ut från den stödgivande myndigheten (eller det statliga eller kommunala företaget). Lämplig nivå för en sådan statsstödsskadeavgift skulle kunna vara minst tio procent av det otillåtna stödets värde. En central statlig tillsynsmyndighet, som ges primär talerätt i statsstödsfrågor bör inrättas. Ett återinfört ämbetsmannaansvar  skulle vidare kunna medföra att tjänstemännen blir försiktigare och även minska nonchalansen för hur skattepengar hanteras.

Tillsammans kan dessa förslag göra en stor skillnad för hur det offentliga maktutövandet sker i Sverige och ge en riktiga incitament för politiker att följa lagen.
________________________________________

Adam Rydström
adam.rydstrom@dnv.se