Media och politiker älskar att prata om ”Den Demografiska Bomben” som snart kommer att explodera när de stora barnkullarna går i pension. Tidigare finansminister Pär Nuder förutsåg sådana grava problem med den kommande försörjningsbördan att han använde ordet ”köttberg” om 40-talisterna. Detta gjorde Göran Persson, själv född 1949, minst sagt irriterad. Med rätta. För det är inte helt självklart att pensionärer behöver vara en börda. Idén med pensioner bygger på att människor under sitt arbetsliv sparar ihop till ålderdomen. Att pensionssystemet har blivit underfinansierat och mer liknar något slags bedrägligt transfereringssystem är snarare politikernas fel och inte medborgarnas. Men den diskussion får vi ta en annan gång…
Sedan Nuder-skandalen används inte ordet köttberg för beskriva problemet med den framtida försörjningsbördan. Kanske är begreppet inte så aktuellt längre med tanke på att de flesta fyrtiotalister redan gått i pension år 2015. Vi har liksom kommit över den puckeln och jorden gick uppenbarligen inte under.
Så vad är det då som alla ”experter” är så fortsatt rädda för? Svaret är att prognoserna pekar mot att andelen pensionärer kommer att öka i framtiden. Anledningen är att det föds för få barn. Det som glöms bort är att barn också behöver försörjning. Om barnkullarna blir mindre betyder det att färre barn behöver försörjning. Försörjningsbördan blir på så sätt konstant. Detta illustreras av forskaren Lars Tornstam i ett föredrag från 2008:
Det Tornstam försöker förklara är att andelen pensionärer över tid varierar med barnkullarna. Andelen i yrkesverksam ålder ligger över tid på runt 60% av befolkningen. Således behöver vi inte oroa oss om ålderssammansättningen på befolkningen. Problemet ligger snarare i att inte alla som kan arbeta också gör det. Vi har för en alldeles för låg sysselsättningsgrad bland de som saknar fullständiga betyg och bland utrikes födda. Utöver det har vi en alldeles för låg produktivitetsökning i Sverige för att i framtiden kunna försörja de som inte ska behöva arbeta: barn, pensionärer, människor med svåra funktionshinder etc. Men detta har inte med ålderssammansättningen att göra. De beror snarare på en felaktig politik som håller tillbaka nyföretagande samtidigt som den minskar incitamenten för fullt arbetsföra att göra sig anställningsbara.
Det är därför löjeväckande när Arbetsförmedlingen släpper en rapport om att Sverige behöver 100 000 invandrare om året för att klara framtidens försörjning. Om en ökad befolkning var allt som krävdes för att desarmera den demografiska bomben skulle vi kunna ta intryck av Liberia, Zimbabwe och Afghanistan, där befolkningen växer så det knakar. På något märkligt sätt så verkar inte befolkningstillväxt per automatik öka välståndet i dessa länder…
Försörjningsbördan minskas bäst genom att de som är i arbetsför ålder faktiskt arbetar och att vi har en sund produktivitetsökning per capita. Allt annat är trams.
________________________________________
Adam Rydström
adam.rydstrom@dnv.se