För några månader sedan frågade Stockholms handelskammare företagen i länet om de utsatts för brott och i vilken utsträckning. Var sjätte företagare uppgav att hot, våld och annan brottslighet påverkat företaget negativt. I utanförskapsområden angav var fjärde att brottsligheten påverkade negativt.
En av tio företagare i utanförskapsområden funderar på att lägga ner eller flytta.
I problemförorten Hallunda anger bara 30 procent av företagarna att det finns goda förutsättningar för att bedriva verksamhet. På Lidingö är siffran hela 100 procent. I Norsborg söder om Stockholm känner 100 procent av de intervjuade företagarna en företagare som blivit utsatt för brott de senaste två åren.
Företagen i utanförskapsområden glöms ofta bort när det pratas om ”företagarklimat”. Dessa företags speciella problem kan inte lösas med traditionella näringslivspolitiska åtgärder. För problemet för dessa företag är inte i första hand skatter eller LAS utan att de riskerar rån, utpressning, skadegörelse, stölder och hot. En företagare berättar i handelskammarens tidning att kriminella ungdomar går in på allabolag.se för att se vilka företag de ska pressa på pengar. Att ha en snygg och ren lokal och många kunder lockar också till sig utpressare. Kriminella ägnar sig åt att ”bötfälla” företagare för påhittade oförrätter såsom dålig service eller för att någon påhittad ”kränkning”. Klassiska maffiametoder är också vanliga. Krossa företagarens fönsterrutor. Kom tillbaka dagen efter och begär en ”försäkringspremie” för att det inte ska hända igen.
Polisen har inte resurser och befogenheter att återta kontrollen i dessa områden. Utanförskapsområden har hamnat i en nedåtgående spiral. Företag lägger ner, arbetslösheten ökar, kriminaliteten ökar, fler företag lägger ner osv…. Jag tror att det i framtiden kommer bli allt svårare att locka företag att etablera sig i problemförorter. Utanförskapet kommer att rota sig allt starkare. De problem som drabbar företag i utanförskapsområden kommer så småningom också att drabba företagare i övriga delar av landet.
Ur ett företagarperspektiv är den politik som förstärker utanförskapet ytterst skadlig. Den politiken leder till allt högre skatter och allt sämre samhällsservice – en kombination som leder till nedläggningar och flytt utomlands. Det är därför förvånande att andra politiker som säger sig företräda företagare inte lyfter frågan särskilt ofta. Det är också förvånande att politikerna inte lägger några seriösa förslag om hur denna trend ska brytas. På sin höjd ropas det på fler poliser, vilket låter bra i TV-soffan, men någon riktigt plan för hur detta ska gå till finns nog inte.
Sverige behöver fler poliser. Om detta råder ingen tvekan. Sverige är ett av de länder i Europa som har den minsta polisstyrkan i förhållande till befolkningen. Hade vi följt snittet i Europa hade vi gått från dagens 20 000 poliser till 30 000. Rikspolischefen menar att polisen behöver förstärkas med 2 500 poliser och 1 600 civilanställda. Under tiden slutar poliser på grund av dåliga arbetsförhållanden. Polisens fackförbund vill ha en slags kriskommission för att läget är akut. En del varnar för att organisationen håller på att kollapsa. Rikspolischefen har begärt 3,9 miljarder kronor i extra tillskott under perioden 2017-2019. Detta besked möttes märkligt nog med ett underbud av Moderaterna, som föreslog 1,7 miljarder kronor fram till år 2020. Centerpartiet lägger sig något högre, men fortfarande betydligt lägre än vad Rikspolischefen vill ha, både i mantal och i reda pengar. Det värsta är att de nuvarande målen för nyrekrytering till polisen inte uppnås.
I senaste intagningen var det 4589 personer som konkurrerade om 300 utbildningsplatser. Bara 257 polisstudenter påbörjade studierna i januari, vilket är 43 färre än de 300 som polismyndigheten tänkt sig. Hur de sökande föll bort beskrivs i detalj på polistidningens hemsida.
Intressant nog kuggades de flesta i de ”enkla” momenten, t ex för att de inte fyllde i ett webbformulär på rätt sätt (där man bland annat ska ange längd och vikt). Så vi kan nog sluta hoppas på fler poliser i närtid, såvida polismyndigheten inte sänker kraven rejält, alternativt erbjuder bättre villkor för att locka rätt personer. Och för det krävs både en bättre lönetrappa och en bättre organisation. Inget av dessa kriterier verkar kunna uppfyllas. Företagare i problemförorter får därför tyvärr klara sig bäst de kan ett bra tag framöver…
Adam Rydström
adam.rydstrom@dnv.se