Lagen gäller inte lika för kommunala och privata företag, konstaterar Företagarombudsmannen. En privat företagare som bryter ett näringsförbud bestraffas. Men om en kommun fortsätter en affärsverksamhet som förbjudits av domstol händer ingenting. I den bemärkelsen är kommunerna ett slags frälse, hävdar Företagarombudsmannen.
Svensk Brikettenergi AB är, liksom övriga brikett- och pelletstillverkare, utsatt för en skattesubventionerad konkurrens från kommunala producenter. En del av de kommunala bolagen ägnar sig åt prisdumpning. Brikettenergi anmälde underprissättningen till Konkurrensverket och Konkurrensrådet. Ingen av dessa instanser antog sig fallet. Intresseorganisationen Svensk Träbränsleförening gjorde då en anmälan till regeringen. Ett möte hölls på Näringsdepartementet. Mötet har dock efter ett års tid inte gett några resultat i ärendet.
Fallet har bedömts av Företagarombudsmannen, en privat grupp engagerade företagare som verkar för ett bättre företagarklimat.
– Det är i praktiken omöjligt för ett företag som drabbas av otillbörlig kommunal konkurrens att få stopp på den konkurrensen, hur rätt företaget än har i sak, säger Företagarombudsmannen. Det finns två möjliga vägar att gå, dels att försöka utnyttja konkurrensrätten, som Svensk Brikettenergi gjorde i detta fall, dels att utnyttja kommunalrätten.
– Att Konkurrensverket är maktlöst beror på att det måste visas att det kommunala bolagets uppsåt med prisdumpningen är att undanröja konkurrensen för att sedan höja priset och tjäna mer pengar. Men den logiken kan gälla för privata företag, inte offentliga. När ett kommunalt bolag underprissätter är det i allmänhet av andra skäl, till exempel att hålla sysselsättningen uppe eller att få täckningsbidrag genom marginalprissättning. Effekten blir de samma för det drabbade privata företaget, men dess möjligheter att få rättelse är praktiskt taget obefintliga. Man kan därför hävda att konkurrenslagen inte gäller för offentliga producenter.
– Den andra möjligheten för ett drabbat företag är att utnyttja kommunalrätten, fortsätter Företagarombudsmannen. Många former av kommunal affärsverksamhet är förbjuden enligt lag, men det är svårt att komma åt olagliga beslut. För det första är det bara beslut som fattas av kommunala myndigheter som kan dras till domstol, inte beslut som fattas av kommunala bolag. För det andra måste beslutet vara högst tre veckor gammalt för att kunna överklagas. Och för det tredje, vilket är det värsta, kan kommunerna utan påföljd strunta i ett domstolsbeslut som går dem emot. Detta är tyvärr praxis.
– Vad som behövs är medel att tvinga kommunerna att följa lagarna, avslutar Företagarombudsmannen. Likaväl som enskilda måste kommunerna drabbas av sanktioner när de struntar i lagarna och i domstolarnas beslut. Konkurrensrådets förslag om att Marknadsdomstolen vid vite ska kunna utfärda förbud mot viss offentlig konkurrenssnedvridning kan vara ett första steg.
I Företagarombudsmannens bedömning deltog Tommy Adamsson, Clas Nordström, Patrik Engellau, Monica Werenfels- Röttorp och Edward Waller.
Företagarombudsmannens utlåtande i sin helhet bifogas.
Läs utredningen här: FO 2001-010