”Digitalisering, automatisering, robotisering.” Varför behöver jag bry mig om det?
– Jo för att 53 procent av dagens anställda beräknas kunna ersättas av digital teknik under de kommande två decennierna. Och det är inte bara några lågkvalificerade jobb vi pratar om här.
Ju smartare datorerna blir och ju mer fingerfärdiga robotar vi får desto större risk att just ditt jobb ligger i farozonen för att ersättas av en maskin.
Rädslan för att maskinerna ska ta över våra jobb är inte ny. Även i industrialismens gryning protesterade arbetare som såg sin försörjning hotad av de nya maskinerna. Sabotage och oroligheter präglade bland annat England under mitten av 1800-talet. Dessa yttringar av missnöje stoppade förstås inte teknikutvecklingen. Istället har tillväxten av ny teknik fullkomligen exploderat, i en del branscher exponentiellt.
Skillnaden mellan då och nu är att det under 18- och 19-hundratalet tillkom nya jobb när gamla försvann. Traktorn gjorde att färre jordbruksarbetare behövdes. Dessa kunde flytta till industrin som skrek efter arbetskraft. När industrin lade ner eller automatiserades kunde arbetskraften sysselsättas av den offentliga sektorn eller ta servicejobb. Men vad händer när så gott som alla branscher kan rationalisera bort arbetskraft. Var vänder sig den arbetsföre som inte har specialistkunskaper inom exempelvis programmering?
För människan har utvecklingen varit av godo. Vi lever i den bästa av världar som någonsin existerat. För detta bör vi självklart glädjas. Men även i den bästa av världar finns det utmaningar och problem. Ett problem som vi behöver lösa är vad vi ska göra när de flesta människor inte längre behövs i arbetskraften. Hur ska människor, vars färdigheter inte längre behövs, finna en mening i tillvaron? Hur ska dessa försörjas? Hur ska vi inhämta skatt och vad/vem/hur ska vi beskatta? Det här är inga lätta frågor att besvara, men likväl måste vi förbereda oss för det som antagligen blir en ”andra industriell revolution”, med nästan lika stora implikationer som den första.
Politiken bör lösa dagens problem men även förbereda sig inför framtidens utmaningar. Det går inte att skjuta upp lösningen på framtiden eftersom utvecklingen redan pågår och tiden är knapp. Mellan 2006 och 2011 automatiserades var tionde jobb eller ungefär 450.000 arbetstillfällen. Problemet som vi tagit upp i detta blogginlägg är således ingen höger-vänster-fråga. Det är en ödesfråga.
________________________________________
Adam Rydström
adam.rydstrom@dnv.se