Lägre bränslepriser är vad företagarna behöver.

Innan valet lovade M, KD och SD att sänka priset med fem kronor litern för bensin och närmare tio kronor för dieseln. Men den som tankar första januari kommer bara uppleva en sänkning på 14 respektive 41 öre vid pumpen. Att väljarna dömer ut regeringens snåla sänkning som ett svek är därför inte förvånande.

Regeringens utlovade prissänkning är mindre än den sänkning som Magdalena Anderssons regering införde mellan maj och september. Dessutom har EU:s ministerråd gett Sverige möjlighet att reducera eller helt slopa energiskatten på bensin och diesel i tre månader. Det skulle innebära drygt tre kronor lägre skatt på en liter bensin och drygt en krona lägre skatt på en liter diesel, inklusive moms. Men den rabatten tänker regeringen inte utnyttja.

De höga bränslepriserna beror på det globala oljepriset, skatter och reduktionsplikten. Diesel- och bensinskatten utgörs av koldioxidskatt, energiskatt och moms. Dessa skatter uppgår i skrivande stund till ungefär 40 procent av dieselpriset. För bensin är skatteandelen över 50 procent av priset vid pumpen. Den höga andelen skatt medför att stigande oljepriser får en stor utväxling på bränslepriserna. Men det höga oljepriset, som drivits upp av EU:s sanktionspolitik, är bara en delförklaring till de höga priserna.

Skatterna på drivmedel höjs automatiskt varje år med en uppräkning baserad på föregående års förändring av konsumentprisindex och BNP. Den förra regeringen valde att pausa BNP-indexeringen och i stället enbart höja skattesatserna baserat på inflationen (konsumentprisindex). Den nya regeringen kommer hålla fast vid pausningen av BNP-indexeringen, men kommer tillåta att skatterna höjs med konsumentpriserna. På så sätt har regeringen lyckats med konststycket att få utlovade prissänkningar att ätas upp av skattehöjningar.

Med hjälp av årliga inflationsdrivna skattehöjningar kan bränslepriserna stiga till ännu högre nivåer under mandatperioden. Inflationen kan leda till en förstärkande loop, där högre bränslepriser driver på inflationen ännu mer. Och detta alldeles oavsett hur det går med reduktionsplikten.

I skrivande stund består bensinen av 7,8 procent biodrivmedel (oftast etanol) medan dieseln innehåller 30,5 procent (oftast HVO). År 2030 kommer reduktionsplikten för bensin vara 28 procent och för dieseln 66 procent. Eftersom biodrivmedel har ett lägre energiinnehåll än olja kommer bränsleförbrukningen öka årligen, med en medföljande kostnadsökning för transporter och en högre inflation för alla.

Reduktionsplikten påverkar inte statsfinanserna, men gör dieseln extremt dyr och inflationsdrivande. Regeringen har aviserat att reduktionsplikten ska sänkas till EU:s miniminivå (6 procent för dieseln) under mandatperioden, men detta kommer ske först från och med år 2024. Regeringens argument för fördröjningen är att marknaden och myndigheter behöver tid för omställning. På så sätt låter regeringen bränslebolagens vinstintressen komma före svenskarnas akuta behov. Det är uppenbart att regeringen inte förstår sambanden mellan höga bränslepriser och den inflation som drabbar vanliga människor. Därför behövs en förändring!

Den Nya Välfärden kräver
att reduktionsplikten avskaffas eller åtminstone sänks till EU:s miniminivå. För att skapa långsiktig trygghet, lägre inflation och sundare konkurrens bör bränsleskatterna justeras så att bensin- och dieselpriset inte överstiger 18 kronor per liter.

De automatiska årliga indexskattehöjningarna på bränsle bör tas bort. Bonus Malus och den förhöjda fordonsskatten bör slopas. Eftersom svenska folket är beroende av bilen för att kunna leva ett drägligt liv bör fossildrivna bilar säljas även efter 2030. Med lägre bränslepriser kommer inflationen att sjunka och hjulen i ekonomin börja snurra, vilket är just vad Sveriges företagare behöver.

Texten ovan är hämtad från Den Nya Välfärdens tidning. Den kan du läsa här.

Adam Rydström
adam.rydstrom@dnv.se