För att förbereda en börsintroduktion sålde de fyra huvudägarna i ett dataföretag en del av sina aktier till tre anställda. Men introduktionen gick i stöpet och bolaget såldes i stället några månader senare till ett stort datakonsultföretag. Trots att huvudägarna och de anställda deklarerat på samma sätt beslöt skattemyndigheten att utkräva ett skattetillägg från huvudägarna men inte från de anställda.
Dataföretaget Printcard AB startades år 1992 av Göran Andersson och tre andra personer. Som ett led i en börsintroduktion såldes 17,5 procent av aktierna till tre medarbetare i januari 1998. I samband med detta minskade den utomstående ägaren sitt innehav till 20 procent.
Samtliga aktieägare deklarerade sin reavinst som om utomståenderegeln gällde. Småägarna deklarerade som om det varit fråga om försäljning av börsaktier, storägarna anmälde att det handlade om aktier i ett fåmansbolag. Alla utgick, efter diskussion med utomstående expertis, från att utomståenderegeln skulle gälla eftersom det inte kunde vara fråga om någon omvandling av lön till kapitalinkomst i syfte att undkomma skatt.
Men skattemyndigheten i Lund tolkade skattereglerna annorlunda. Skattekontoret menade att småägarna inte kunde räknas som utomstående. Därför kom Printcard Data AB vid försäljningstillfället inte upp i de nödvändiga 30 procents utomstående ägda aktier. Skatt påfördes som om utomståenderegeln inte gällde. Dessutom påfördes ett skattetillägg på 40 procent av den tillkommande skatten, vilket i Göran Anderssons fall blev 132 580 kronor plus ränta.
Samtliga överklagade till skattennämnden. Småägarna slapp skattetillägget. Men för Göran Andersson och de andra som startade bolaget stod beslutet om skattetillägg kvar.
Skattemyndigheten motiverar sitt beslut – ”Som företagare är man skyldig att känna till och tillämpa gällande regler”. Skattemyndigheten anser inte att skattetillägget är oproportionellt i förhållande till den förseelse som är i fråga.
Fallet har anmält till Företagarombudsmannen, en privat expertgrupp som verkar för ett bättre företagarklimat i Sverige.
– Reglerna om utomstående är notoriskt svårtolkade vilket myndigheterna själva vidgår, säger Företagarombudsmannen. Anderssons egen tolkning av lagen är inte orimlig. Flera sakkunniga har gjort samma tolkning.
– Det är absurt att påföra Göran Andersson och övriga storägare skattetillägget. Först delar de med sig av en reavinst utan att tjäna på detta. Sedan höjs skattesatsen för att de gjort den affär som åsamkat dem förlusten. Och därefter påförs skattetillägg. När man sedan noterar att småägarna, som tjänade på affären, slipper skattetillägg, medan Göran Andersson och de andra storägarna, som förlorade på affären, påförs skattetillägg med motivet att de är företagare – ”Som företagare är man skyldig att känna till och tillämpa gällande regler” – anar man företagarfientlighet i myndigheternas agerande, menar Företagarombudsmannen.
– I behandlingen av Andersson och övriga storägare spårar man av den av Riksskatteverket knäsatta policy enligt vilken skattemyndigheterna har att driva in skatt på ackord. Skattemyndigheterna tillförs nämligen personalförstärkningar för intensifierad skattekontroll på villkor att de visar sig därmed kunna uppnå en redovisad skatteindrivning i värde motsvarande tio gånger den ökade lönekostnaden. Verket talar om indrivna medel som ”avkastning” på insatta resurser. I ”avkastningen” räknas, utom annat, även skattetillägg.
– Det är inte svårt att finna systemet oetiskt. Såsom anmärkts på många håll, även i kretsar inom skattekontrollen, är det samtidigt ägnat att, genom det godtycke det inbjuder till, skada rättssäkerheten, fortsätter Företagarombudsmannen.
– Myndigheterna hävdar regelmässigt att skattetilläggen är en form av avgifter och därför inte, som många anser, strider mot Europakonventionen. Men skattetilläggen bör inte betraktas som avgifter, utan som en repressiv påföljd att likna vid straff. Att skattetillägget i detta fall av skattemyndigheten uppfattas som ett straff (trots att myndigheten påstår motsatsen), framgår tydligt av skrivsättet. Eftersom Andersson förfarit ”vårdslöst” är skattetillägget inte ”oproportionerligt i förhållande den förseelse som är i fråga”. Normalt är avgifter proportionella mot tjänster som levereras medan just straff är proportionella mot förseelser, avslutar Företagarombudsmannen.
I Företagarombudsmannens bedömning deltog Tommy Adamsson, Clas Nordström,
Lars I. W. Jansson, Patrik Engellau, Camille Forslund och Edward Waller.
Läs utredningen här: FO 2000-004