Vad har Saudiarabien, Qatar, Kina och Kuba gemensamt? Finns det något som förenar dem vad gäller mänskliga rättigheter? Svaret är ja. Alla sitter nämligen i FN:s råd för mänskliga rättigheter (UNHRC).
I ett mycket uppmärksammat inlägg som spridits på internet kritiserade nyligen juristen Hillel Neuer UNHRC för den helt oproportionerliga kritik mot Israel som återkommande lyfts där från en rad muslimska stater. Med den retoriska frågan ”Algeria, where are your jews?” pekade han på hyckleriet i att diktaturer skyldiga till upprepade kränkningar av mänskliga rättigheter kritiserar demokratier för deras, relativt sett, små felsteg.
Problemet med FN:s råd för mänskliga rättigheter sträcker sig dock betydligt längre än så. Själva kompositionen av rådet är djupt problematisk. Jag roade mig med att göra en överslagsräkning. Rådet har sedan 2014 47 medlemmar från hela världen. För att sammanställa hur väl rådets medlemsländer respekterar mänskliga rättigheter har jag använt mig av tidningen The Economists Democracy Index som mäter både politiska och civila rättigheter på en skala från 10 till 0. De 47 staterna i UNHRC får tillsammans en snitt på 4,6 vilket enligt indexet närmast motsvarar en mycket illa fungerande, men ändå bitvis existerande, demokrati. Landet som i verkligheten närmast motsvarar denna poäng i nuläget är Venezuela. Verkligen inget föredöme alltså.
Verkligheten är dock ännu mer oroande. Det demokratiska snittet i världen som helhet ligger 2016 på 5,52 alltså en bra bit över vad som medlemmarna i rådet uppvisar. Världen som helhet är alltså en klart mer demokratisk än det organ som av FN givits uppgiften att övervaka mänskliga rättigheter i världen.
Varför denna situation har uppkommit kan givetvis diskuteras. Kanske har det att göra med ländernas relativa styrka? Kina och Saudiarabien har trots allt råd med långt fler lobbyister än många mindre länder. Kanske söker sig de värsta förbrytarna aktivt till detta råd för att blockera kritik mot sig själva och sina gelikar. UNHRC har bland annat beslutat att mord på homosexuella inte ska omfattas av rådets undersökningar och har även uttryckt sig positivt om mänskliga rättigheter i Gaddafis Lybien. Rådets ensidiga fokus på att enbart fördöma ett land, Israel, har till och med fick till och med den förre generalsekreteraren Ban Ki-Moon att uttrycka besvikelse.
UNHRC:s existensberättigande går med andra ord att kraftigt ifrågasätta. Kanske fyller rådet ungefär samma legitima funktion som FN, nämligen en mycket begränsad, så länge diktaturer tillåts fortsätta att sätta agendan. Svenska folket bör påminna politiker med drömmar om New York att det kan vara dags att ta det lite lugnare med andras pengar.
Hugo Fievet
hugo.fievet@dnv.se