Myndigheter gör ofta fel vid upphandlingar. Att kunna överklaga felaktiga upphandlingar är därför en viktig rättsprincip. Men i LOV finns ingen sådan möjlighet för konkurrerande leverantörer. Det riskerar att snedvrida konkurrensen, skriver Viktor Robertson på tankesmedjan Den Nya Välfärden.
Den 1 januari 2009 trädde lagen om valfrihetssystem (LOV) i kraft. Syftet med lagen var enligt regeringen att ge brukarna större valfrihet och kvalitet. Systemet med LOV bygger idag på att en upphandlande myndighet fastställer vissa krav som en leverantör ska uppfylla för att kunna komma i fråga för deltagande i valfrihetssystemet. Liksom de övriga upphandlingslagarna bygger LOV på de grundläggande EU-principerna om likabehandling, öppenhet och icke-diskriminering. Detta är principer som ska genomlysa samtliga delar av ett valfrihetssystem enligt LOV.
Ett sätt för att säkerställa detta i de andra upphandlingslagstiftningarna är att leverantörer kan överpröva om den upphandlande myndigheten brutit mot exempelvis likabehandlingsprincipen. Men något sådant överprövningsförfarande saknas i LOV. De negativa konsekvenserna av detta är att kvaliteten i vården riskerar att bli sämre och att konkurrensen snedvrids.
Som exempel kan nämnas Hälso- och sjukvårdsnämnden i Stockholm som den 13 januari 2014 antog den leverantör som framöver kommer att utföra förlossningsverksamheten på Sophiahemmet. I leverantörens ansökningshandlingar framgår dock flera frågetecken. Frågan om den aktuella leverantören faktiskt uppfyller alla landstingets krav har nu kommit att ifrågasättas.
Eftersom konkurrerande leverantörer inte kan ansöka om överprövning av inträdet av den aktuella leverantören i valfrihetssystemet är det överhuvudtaget omöjligt att få frågan om kraven är uppfyllda prövad. Detta system skapar risken att en upphandlande myndighet vid exempelvis omedelbara och betydande behov frestas att tumma på sina egna krav, exempelvis för att få fram förlossningsplatser i Stockholms län. På så sätt riskerar vi att få ett system där leverantörer som objektivt sätt inte uppfyller de ursprungligen ställda kraven i en trängd situation ändå tillåts delta i valfrihetssystemet. Detta leder till att syftet med kravet på likabehandling förfelas.
Den Nya Välfärden förespråkar ett fritt vårdval. Men konkurrens på vårdområdet ska ske på lika villkor och kännetecknas av ett öppet förfarande med tydliga och förutsebara krav som tillämpas på ett likvärdigt sätt, för alla leverantörer. I fallet BB Sophia anser vi att dessa principer har riskerat att åsidosättas, utan möjlighet till överprövning.
Vi anser därför att det är av stor vikt att det i LOV införs en möjlighet för leverantörer att genom överprövning kunna angripa konkurrenters inträdesansökningar i ett valfrihetssystem för att på så sätt öka kontrollmöjligheterna samt i än högre grad motverka att den upphandlande myndigheten tar ovidkommande hänsyn vid sitt beslut. Detta skulle höja kvalitén på välfärdstjänsterna och stärka medborgarnas tillit till valfrihetssystemet i sin helhet.
Viktor Robertson,
jurist vid tankesmedjan Den Nya Välfärden