Under oktober månad sker två viktiga val i Sveriges närhet som kommer ha stor inverkan på den politiska utvecklingen i Europa framöver.
Först ut är norrmännen som går till valurnorna den 11 september. Den nuvarande borgerliga regeringen ledd av Erna Solberg har goda chanser att bli omvald. Regeringen är en koalitionsregering mellan Høyre (motsvarar Moderaterna) och Fremskrittspartiet som kan liknas vid svenska Ny Demokrati – en blandning av en ekonomiskt liberal politik med en mycket restriktiv migrationspolitisk. Den sittande regeringen stöds även i parlamentet av Venstre (motsvarande Liberalerna) och Kristelig Folkeparti (motsvarande Kristdemokraterna.) Precis som i Sverige är socialdemokraterna, Arbeiderpartiet, traditionellt det största partiet i norsk politik och har varit så sedan den allmänna rösträttens införande. I år ser det dock ut att kunna bli en ändring. Även om Arbetarpartiet i majoriteten av mätningarna leder marginellt över Høyre ligger de mycket jämnt i mätningarna.
Det norska valet blir, trots att Norge inte är med i EU, viktigt även för Sverige. Speciellt den infekterade frågan om migrationen, extra aktuell efter turerna kring den norska invandringsministerns besök i Rinkeby, kommer att ge ett avtryck även i Sverige. Hur kan en framtida svensk regeringskoalition egentligen se ut? Och går ens Fremskrittspartiet att jämföra med Sverigedemokraterna? Hur det går för den borgerliga sidan och socialdemokraterna i Norge kan även bli en temperaturmätare inför utvecklingen i Sverige om ganska precis ett år.
Veckan efter det norska valet, går även Tyskland till val den 24 september. Den politiska situationen i Tyskland skiljer sig visserligen på många sätt från den svenska, samtidigt som Tyskland också visar på konstellationer som kan komma att bli möjliga i Sverige. Sedan förra valet 2013 har de tyska kristdemokraterna regerat tillsammans med socialdemokraterna i en storkoalition. Även om samarbetet har fungerat långtifrån smärtfritt visar det att denna typ av lösningar samtidigt är möjliga.
Vad är då valprognosen? Det mesta tyder på att Angela Merkel och kristdemokraterna kommer att vinna valet. Efter en stark nedgång under sommaren 2015, framförallt i spåren av förbundskanslerns hantering av flyktingkrisen, dök hennes parti kraftigt. Parallellt med det steg nyskapade Alternativ für Deutschland, ett invandringskritiskt parti till höger om kristdemokraterna. I slutet av 2016 lanserade även socialdemokraterna Martin Schulz, den tidigare talmannen i Europaparlamentet, som sin kandidat inför valet.
Under sommaren har dock situationen till stor del återgått till det normala i tysk politik. Angela Merkel har tagit igen väsentligt bland de förlorade väljarna, Schultz-effekten uteblev och AfD har stabiliserats på kring 8%, vilket förvisso skulle ta dem in i förbundsdagen, men siffrorna är långt under opinionssiffrorna förra året på kring 15%. Valet i Tyskland visar således att stabilitet efterfrågas och att tyskarna verkar ha en fundamental tilltro till Angela Merkel trots den omfattande turbulensen de gångna åren. För Europa som helhet innebär det även en säkerhet för EU-projektet, vilket svajat betänkligt efter Brexit och flyktingkatastrofen.
Prognoserna inför det norska och tyska valet pekar alltså åt olika håll vad gäller koalitionsregeringars framtid och EU-projektets attraktivitet. Vad vi vet är dock att bägge valen kommer sätta ett stort avtryck inför och efter det svenska riksdagsvalet 2018.
Hugo Fievet
hugo.fievet@dnv.se