Vi behöver det civila samhället!
Den svenska välfärdsstaten har successivt övertagit alltfler omhändertagande funktioner från det civila samhället, alltså de frivilliga gemenskaperna, däribland familjen. I boken hävdar Patrik Engellau och Thomas Gür att undanträngningen av det civila samhället medför avsevärda nackdelar
Tanken att medborgarna skulle befrias från de nära gemenskaperna kulminerade i 1974 års regeringsform. Välfärdsstaten var en succé, svenskarna var tredje rikast på jorden och nationen väckte beundran i en hel värld.
Politikerna greps av övermod och deklarerade att deras huvuduppgift var att ”trygga rätten till arbete, bostad och utbildning”, vilket betyder att politikerna, inte den enskilde, har huvudansvaret för att den enskilde har jobb, lämpliga kunskaper och någonstans att bo. Det civila samhället, inklusive familjen, har därmed gradvis onödiggjorts.
Politikerna har tagit sig uppgifter de inte klarar att utföra. Normalt har politiken bara två verktyg: lagstiftningsmakten, som ger möjlighet att förbjuda och tvinga, samt budgeten, varmed politiker kan köpa det som går att köpa. Men politiken står hjälplös om problemlösningen varken kan åstadkommas med förbud eller köpas på marknaden. Där är vi nu.
Titel: Den övermodiga beskyddaren
Författare: Patrik Engellau och Thomas Gür
Format: Pocket, 128 sidor
Utgiven: 2012