Skogen är en fantastisk naturtillgång. Den erbjuder möjlighet till rekreation och jakt, men framförallt bidrar skogen till jobb och välstånd. Skogsindustrins exportvärde ligger på ca 125 miljarder kronor och den sysselsätter omkring 70 000 anställda och 30 000 enskilda företagare. Skogsindustrins framgångar gynnar även andra branscher. Bland annat köper industrin transporter för närmare 25 miljarder kronor årligen. Det som är bra för skogsindustrin är därför bra för Sverige.
Svenska markägare tar sitt ansvar. Volymen kvarstående träd ökar varje år, trots att uttaget också ökar. Svenska markägare vill och kan bedriva ett långsiktigt och ansvarsfullt skogsbruk. Därför är det beklämmande att markägarna misstros och att deras äganderätt urholkas på grund av en felriktad miljöpolitik och aktivister på myndigheter som försöker driva en egen agenda.
År 2015 lyckades Naturskyddsföreningen överklaga och vinna ett avverkningstillstånd för fjällnära skog med hjälp av EU-lagstiftningen. Sedan dess har Skogsstyrelsen kategoriskt sagt nej till avverkning av fjällnära skog eftersom myndigheten inte vill dras in i kostsamma överklaganden.
Ett skogsbolag säger till Dagens Industri att de får nej på varannan avverkning.
När skog får formellt skydd brukar markägaren bli ersatt med 125 procent av marknadsvärdet. Men den fjällnära skogen är inte ”formellt skyddad”, utan bara nekad avverkning. Staten vägrar således ge kompensation. Följden blir att alltmer skogsmark faller i värde, eftersom den inte går att avverka.
Kammarkollegiet, som är statens ombud, har i ett yttrande till Mark- och miljödomstolen argumenterat för att föryngringsavverkning i fjällnära skog inte kan anses vara ”pågående markanvändning” och därför inte berättigar till någon ersättning från staten. När tidningen Entreprenör frågar Kammarkollegiet om vem som står bakom den linjen blir svaret att Kammarkollegiet väntar på Skogsstyrelsens ställningstagande och att det minsann är Skogsstyrelsen som bestämmer vilken ersättning markägaren ska få. Skogsstyrelsen hänvisar tillbaka till Kammarkollegiet som de anser bestämt att markägare ska bli utan ersättning.
Miljöminister Karolina Skog (MP) har tidigare sagt att staten inte kan gå in och ta ett större ansvar än man gör nu, vilket i klarspråk betyder att staten inte vill betala mer för markersättningar.
Att markägares äganderätt inskränks begränsar sig dock inte bara till avverkning av fjällnära skog.
Så kallade Nyckelbiotopsinventeringar genomförs av Skogsstyrelsen och syftar till att hitta särskild skyddsvärd miljö. Om en markägare råkar ha rödlistade arter på sin mark kan hen inte få den miljöcertifiering som krävs för att kunna sälja virket. Någon ersättning betalar staten inte ut såvida inte markägaren i fråga får ett ”biotopskydd” som berättigar till detta, men det är ovanligt. Och om markägaren mot förmodan får ersättning för biotopskydd så handlar det om en engångssumma, vilket knappast är någon tröst för skog som inte ens barnbarnsbarnen kommer få avverka.
Enligt LRF Skogsägarna fanns det 2016 hela 466 000 hektar nyckelbiotoper, motsvarande cirka 2 procent av den produktiva skogsarealen. Skogsstyrelsen uppskattar dock att den ytan kan komma att fördubblas vid nya inventeringar allt efter som. Med de pengar som regeringen öronmärkt för att ersätta markägare kan det ta 48 år innan alla fått ersättning.
En del av skogen innehåller förstås skyddsvärda arter som är viktiga att bevara. Men det gäller långt ifrån all skog som regeringen och myndigheterna anser ”skyddsvärd”. Definitionen på nyckelbiotop är “ett område med stor betydelse för skogens flora och fauna”. Men den definitionen ger ett väldigt stort utrymme för godtycke. Mark som vid tidigare inventeringar inte klassats som nyckelbiotop skulle mycket väl kunna få klassningen vid en ny inventering. Markägare står handfallna inför något som kan jämföras med expropriering och värdeförstörelse. Och myndigheter och regeringen gör inget annat än försöker begrava frågan.
Miljöminister Karolina Skog sade häromdagen att hon är ”oerhört chockad över tonen i debatten”. Men det är nog bara hon som är chockad över att folk är förbannade. Människor brukar nämligen bli arga när de känner sig orättvist behandlade…
Adam Rydström
adam.rydstrom@dnv.se