En del politiker vill förändra världen. En eloge till dem. Den politiska makten ska användas till att göra Sverige och världen till en bättre plats. Problemen uppstår när politikers kunskaper brister, med följd att den förda politiken för dem allt längre från målet som de önskar uppnå.
Vi kan ta miljöpolitiken som exempel. Miljöpartiet anser att vi behöver ta krafttag för att bekämpa den miljöförstöring som ständigt pågår, bland annat i form av koldioxidutsläpp som orsakar klimatförändringar. Ska vi klara hotet från klimatförändringar behöver vi kraftigt minska koldioxidutsläppen, helst ner till nära noll (utandningsluftens koldioxid är OK). Ett mål är att vi ska ha en fossiloberoende fordonsflotta år 2030. Bilar ska då drivas av el eller förnybara källor. Det är förvisso hedervärt att ha höga ambitioner. Det är också bra att minska oljeberoendet. Även de som ifrågasätter koldioxidens påverkan på klimatet bör vara av uppfattningen att det ur säkerhetspolitiska aspekter är dumt att förlita sig på oljeleveranser från diverse skurkstater. Och oljan kommer att ta slut, förr eller senare. Hur smärtsam omställningen till ett fossiloberoende samhälle blir är upp till oss. Kommer vi behöva sänka vår levnadsstandard när oljan tar slut?
Miljöpartiets budskap har än så länge varit att vi kan äta kakan och ha den kvar. Genom ekonomiska incitament (läs högre skatter) kan vi styra både innovationer och konsumtionsmönstren. Om vi till exempel skapar hårda utsläppskrav så kommer bilindustrin att skapa snålare motorer med bibehållen effekt. Voila, bättre miljö utan uppoffringar. Men det finns alltid begränsningar som politiker har svårt att förstå. Oförståndet beror oftast på att politiker inte är experter, inte ens inom de områden som de har ansvar för. Ledamöterna i riksdagens justitieutskott behöver inte ha läst en enda poäng juridik. Inte heller behöver ledamöterna i miljö- och jordbruksutskottet vara agronomer eller ingenjörer. Gammalt hederligt tyckande och väljarnas stöd räcker.
Om vi återgår till exemplet med bilars koldioxidutsläpp. Biltillverkarna har uträttat ingenjörsmässig stordåd det senaste decenniet när det gäller bilmotorer. Men kanske inte riktigt så bra som vi tror. Bilars officiella förbrukning och därmed koldioxidutsläpp baseras på EU:s så kallade körcykel, en trafikrytmsimulering som speglar verklig körning mycket, mycket dåligt. Ibland skiljer det upp till 50 procent i förbrukning mellan körcykelns siffror och verkligheten. Biltillverkarna har helt enkelt anpassat sig till körcykeln och har med hjälp av till exempel stopp-start-teknik lyckats hamna under gränsvärdena som berättigar till subventioner. Och fler sänkningar av utsläppsgränserna är på väg. Politikerna tror nämligen att det går att uträtta underverk. Vi kan snart ersätta alla förbränningsmotorer med batterier, utan att tappa prestanda. Ingenjörerna håller inte med. Inte ens de mest anslagstörstande vetenskapsmännen tror på något större genombrott i batteriteknologin det kommande decenniet. Ändå står politikernas förhoppningar kvar.
När politiker är världsfrånvända kan konsekvenserna bli grava. Se bara på Tysklands havererade energipolitik. Där beslutades det 2011 att kärnkraften skulle läggas senast 2022. Tyskland kommer därför att bli totalt beroende av fossila bränslen – kol och naturgas. Gasen måste importeras, bland annat från Ryssland, ett land tyskarna förmodligen inte vill vara beroende av. De förnybara energikällorna är totalt beroende av kraftiga subventioner. Tysklands miljöminister menar att de nuvarande subventionsnivåerna för solenergin kommer att kosta tyskarna tusen miljarder (en biljon) euro de kommande 20 åren om reglerna inte ändras. Tyvärr applåderar hyllas den tyska energipolitiken av många svenska politiker.
Många framgångsrika människor är framgångsrika för att de har ett bra driv som de kombinerar med sunt förnuft. Med sunt förnuft kommer också insikten om de egna begränsningarna. De flesta politiker skulle må bra av att lyssna på tjänstemän och experter lite mer och tycka själva lite mindre. Tyvärr så saknar de flesta politiker denna gnutta av insikt utan går på känsla. Det går ju att nå politisk framgång ändå.
________________________________________
Adam Rydström
adam.rydstrom@dnv.se