Situationen inom Alliansen har förändrats hastigt. Och det verkar som att Allianspartiernas politik nu är betydligt mer synkad än den var för bara några månader sedan. Detta är positivt. En stark Alliansregering är en mer trolig garant för att Sverige fortsatt ska ha ett gott företagsklimat och för att förhindra att skattetrycket skenar iväg.
Samtidigt som situationen inom Liberalerna stabiliserats efter att Jan Björklund vunnit maktstriden mot utmanaren Birgitta Ohlsson sitter Ebba Busch Thor säkert politiskt i Kristdemokraterna. Desto mer har det rört på sig inom de två andra borgerliga partierna.
Efter att Ulf Kristersson valdes till moderatledare den 1 oktober, utan någon uppenbar motkandidat, har även nya partitoppar presenterats. Ny ekonomisk-politisk talesperson blir vice partiledare Elisabeth Svantesson, som nu blir Magdalena Anderssons huvudkonkurrent om finansministerposten. Tidigare migrationsminister Tobias Billström blir moderaternas gruppledare i riksdagen.
Under gårdagen presenterade Moderaterna också sin skuggbudget. Denna visar att partiet har flyttat tillbaka fokuset mot mer traditionella moderatfrågor, där den största frågan blir ett nytt jobbskatteavdrag. Om det skulle genomföras skulle det bli det sjätte i ordningen. Likaså vill man avsätta resurser för att korta vårdköer och höja polislöner. Trots att jobbskatteavdraget lanserades av Fredrik Reinfeldt, får utvecklingen i partiet som helhet ses som en återgång till tiden före ”Nya moderaterna”. Moderaternas ekonomiska politik ligger nu återigen närmare de andra borgerliga partiernas.
Även har Centerpartiet genomgått en intressant förändring. Partiet höll i helgen sin partistämma i Malmö och enades om ny politik. Centerpartiet vill precis som Moderaterna se sänkningar av inkomstskatten. Miljöfrågan var givetvis också prioriterad och Centerpartiet vill nu se skattesänkningar på vindkraft och eldrivna transporter. Mest intressant för Alliansen som helhet är dock Centerpartiets försiktiga förskjutning i migrationspolitiken. Från att tidigare hårt ha försvarat Migrationsöverenskommelsen från 2015, sluten mellan regeringen och de borgerliga partierna, har partiet nu börjat acceptera en mer långsiktig linje. Partiet öppnar nu upp för att prioritera kvotflyktingar, något man tidigare stretat emot inför. Med mycket små steg närmar man sig alltså de andra allianspartiernas migrationspolitisk.
Dessa två parallella förändringar inom Alliansen öppnar upp för en långt bättre möjlighet att samarbeta framöver. Tidigare har det skorrat betänkligt. Jan Björklund talade om möjligheten att samarbeta med Socialdemokraterna och Annie Lööf var den första att blåsa av misstroendeförklaringen mot Peter Hultqvist. Håller situationen i sig, finns alla möjligheter att foga samman en Alliansregering efter valet 2018.
Hugo Fiévet