Regeringen läser våra Företagarkrav och bjöd in till ett möte på Justitiedepartementet. Eftersom vi dagligen pratar med företagare så ville regeringen veta vad Sveriges företagare tycker om brottsligheten. I dag träffade jag Mikael Kullberg (statssekreterare hos justitieminister Gunnar Strömmer) och Karl Magnus Sjögren (politiskt sakkunnig) för att berätta vad våra stödföretagare har förmedlat till oss. Mötet var konstruktivt. Kullberg och Sjögren tog till sig av våra synpunkter och lyssnade intresserat.
Den nuvarande regeringen har gjort mycket bra för att stävja brottsligheten. För detta fick regeringen beröm. Men det finns även avgörande frågor som regeringen inte tar hänsyn till. Dessa tillkortakommanden tryckte jag extra på och jag höll inte tillbaka i min kritik mot den rådande politiken. Nedan sammanfattar jag kort vad regeringen fick höra under vårt möte:
—————————————————————————————–
Idag är lag och ordning den viktigaste politiska frågan för företagare.
Brottsligheten har urholkat förtroendet för staten och samhällskontraktet.
Företagare betalar skatt men anser inte att staten levererar den trygghet de förtjänar. Brottsligheten kostar företagen runt 100 miljarder kronor om året i direkta och indirekta kostnader. Det är en summa som är nästan tre gånger större än Polismyndighetens budget.
En stor andel av företagen polisanmäler inte brotten de utsätts för eftersom de anser att anmälningar är lönlösa. Känslan av otrygghet har blivit inpräntad och påverkar både verksamheten och privatlivet. Uppfattningen att utvecklingen går åt fel håll delas av allt fler och otryggheten leder till att allt fler företagare funderar på att lägga ner verksamheten.
Regeringen har satsat mycket pengar på brottsbekämpning men resultaten är nedslående. Under 2023 växte polismyndigheten med 2 431 anställda men antalet ärenden där polisen inledde en förundersökning blev den lägsta på sex år. Mängdbrott som påverkar företag såsom skadegörelse, stöld och bedrägerier har lagts åt sidan för att polisen prioriterat skjutningar och sprängningar.
Mängdbrott är ofta en inkörsport till grövre kriminalitet och polisens oförmåga att lösa mängdbrotten leder på sikt till att fler individer kan påbörja en kriminell karriärbana genom att först begå brott mot företag. Brott mot företag har dessutom blivit en kassako för den organiserade brottsligheten. Utvecklingen hotar att rasera både samhällskontraktet och förtroendet för myndigheter.
Mörkertalet är stort
Eftersom många företagare tappat tilltron till polis och rättsväsende och därmed inte anmäler brott riskerar mörkertalet i brottsstatistiken att öka. Det leder till att mängdbrottslighetens omfattning kan underskattas och därför bortprioriteras. Idag är det ont om officiell statistik över brott mot just företagare, vilket gör att företagare riskerar att hamna i skymundan när polisen prioriterar åtgärder. Företagarnas rapport Brott mot företagare 2023 visar att färre än tio procent av brottskoderna möjliggör att man kan utläsa om den utsatta är en företagare eller en privatperson. Regeringen bör därför beställa officiell statistik över företagens brottsutsatthet, införa nya brottskoder för att särredovisa brott mot företag och genomföra nationella trygghetsundersökningar för att få fram bättre beslutsunderlag.
Polisens organisationsproblem
Mer pengar till polisen behövs, men både Brå och polisforskare menar att pengar inte är det största problemet. I stället är polisens främsta problem brister i organisation och ledning. Till exempel gör brister i kompetensförsörjningen, hög personalomsättning och tillfälliga omfördelningar av personal att de tillgängliga resurserna inte används på ett effektivt sätt. Brå menar att nya arbetsmetoder behöver utvecklas och spridas i myndigheten för att kunna möta brottsutvecklingen. Att behålla personal med hjälp av bättre lön och bättre arbetsvillkor är effektivare än att ständigt behöva nyrekrytera aspiranter.
Migrationspolitiken omöjliggör en effektiv brottsbekämpning
Årtionden av massinvandring från utomeuropeiska länder har lett till att brottsligheten ökat till ohanterliga nivåer. Regeringen och riksdagspartierna har försökt undvika skuld för brottsutvecklingen genom att hävda att man ”inte såg det komma” och att man ”varit naiv”. Men företagare minns hur riksdagspartierna och massmedia stämplade alla som förutspådde brottsutvecklingen som rasister och att de som ifrågasatte den rådande migrationspolitiken blev brännmärkta.
Invandringsvolymerna i dag är större än under Reinfeldts andra mandatperiod. Många företagare hoppades att den sittande regeringen skulle ta itu med grundorsaken till brottsligheten och strypa migrationen. Men än så länge har regeringen dragit benen efter sig och förhalat nödvändiga beslut. Till exempel har regeringen tagit ett och ett halvt år på sig att tillsätta en utredning om att öka möjligheten till utvisning på grund av brott. Det är inte ens säkert att lagstiftningen är på plats innan mandatperiodens slut.
Under mandatperioden har över 180 000 medborgarskap delats ut. En tredjedel av medborgarskapen tilldelas personer som inte kan styrka sin identitet, visar en granskning av Riksrevisionen. Det ”paradigmskifte inom migrationspolitiken” som regeringen lovade har inte inträffat. Den stora mängden utdelade medborgarskap är snarare en indikation på att regeringen försöker omöjliggöra fler utvisningar.
Hårdare straff är viktigt och nödvändigt, men utan ett stopp på nettoinvandringen kommer utanförskapet och brottsligheten öka även i framtiden – oavsett påföljder.
En ärlig och trovärdig kriminalpolitik måste därför börja med migrationspolitiken.
Regeringen använder brottsligheten som ursäkt för ett övervakningssamhälle
Brottsbekämpningen har tyvärr använts som ursäkt för att införa integritetskränkningar i form av hemlig massavlyssning, visitationszoner och kameraövervakning. Men brottsligheten används även som ursäkt för att försämra företagsklimatet. Till exempel avskaffades företagens ersättning för höga sjuklönekostnader år 2024 med motiveringen att det förekommer fusk med ersättningarna.
Företag tvingas ständigt till omständliga processer för att uppfylla regelverket kring penningtvätt och finansiering av terrorism. Bankerna kan stänga företagares bankkonton med svepande hänvisningar till ”bristande kundkännedom”. Kontanthantering har blivit alltför kostsamt och krångligt för många företag, vilket gör att de tvingas sluta ta emot sedlar och mynt. Brottsligheten har således bidragit till ett kontantfritt samhälle, vilket i sin tur lett till att samhällets motståndskraft minskat.
Sverige har historiskt kunnat kombinera låg brottslighet med en låg grad av övervakning. När Sverige var ett homogent land med hög tillit behövdes ingen polisstat. En framväxande polisstat riskerar snarare att stärka misstron mot både staten och myndigheter.
Bedrägerierna är ett växande problem som undergräver tilliten
Bedrägerier är en brottskategori med ett stort mörkertal. Enligt polisen är bedrägerier en av de största inkomstkällorna inom den kriminella ekonomin. Över hälften av företagen har blivit utsatta för bedrägeriförsök det senaste året.
Bank-ID underlättar företagares vardag men används också för bedrägerier. För att få bukt med bedrägerierna skulle bankerna kunna erbjuda dubbelsignering, vilket innebär att överföring över ett visst belopp till en ny mottagare kräver att någon närstående också signerar överföringen med Bank ID. En väntetid, eller överföringspaus, på överföringar till nya konton, med en ny signering efter 24 timmar skulle kunna erbjudas. Bankerna kan även bli återbetalningsskyldiga till kunder som blivit bedragna. Regeringen bör ta dessa förslag under beaktning och arbeta för att även småföretagare omfattas av samma konsumentskydd som privatpersoner.
Övriga åtgärder som regeringen bör genomföra
– Det brottsförebyggande arbetet måste prioriteras. Migrationspolitiken, som är grundorsaken till både utanförskapet och brottsligheten, måste skärpas omedelbart. Återvandring bör vara målet för migrationspolitiken.
– Ett moratorium på utdelandet av medborgarskap bör införas omgående.
– Livstids utvisning av dömda förövare som saknar svenskt medborgarskap.
– Polisen måste ha närvaro i hela landet, dyka upp när de blir kallade, fokusera mer på mängdbrottslighet mot företag och syssla mindre med handräckning, tillståndsärenden och administration.
– Polisens organisationsproblem måste lösas. Det är inte rimligt att mer resurser till polisen leder till färre uppklarade brott. Polisen ska fokusera på kärnuppgifterna och det administrativa arbetet ska skötas av civilanställda i högre utsträckning.
– Straffen behöver skärpas och straffrabatterna tas bort.
– Fler åtal måste väckas och domstolar behöver i större utsträckning använda hela den tillgängliga straffskalan. Eftersom det är regeringen som utser domare har regeringen även ett ansvar för att domare inte använder hela straffskalan i dagsläget.
– Uppklarningsgraden måste öka kraftigt. I dag är uppklarningsgraden för stöld 2 procent och bedrägerier 5 procent. En låg uppklarningsgrad och nedlagda förundersökningar leder till känslan att samhällskontraktet bryts dagligen.
– Brottslingar ska tas i förvar när domen vinner laga kraft. Det är inte rimligt att dömda personer struntar i att dyka upp när straffet ska avtjänas.
Adam Rydström
Företagarombudsmannen vid tanke- och handlingssmedjan Den Nya Välfärden
adam.rydstrom@dnv.se