Idag har den nya socialdemokratiska budgeten för 2018 presenterats. I mycket är det en typisk modern socialdemokratisk budget. Med allt vad detta innebär.
Magdalena Andersson väljer som tidigare att fortsätta en linje med en mycket expansiv ekonomisk politik. Hela 40 miljarder ökar utgifterna med. Detta trots varningar från Konjunkturinstitutet att reformutrymmet antagligen är långt mindre än vad regeringen antar.
Det genomgående draget är att skatten höjs. Regeringen höjer skatten på sparande, t.ex. blir det nu dyrare att ha investeringssparkonton. Likaså höjer man skatten för utlandssvenskar. Framförallt för utlandsboende pensionärer. Likaså höjer regeringen förmånsvärdet på bilar. Flygskatten blir också kvar i förslaget. Med andra handen sänker regeringen två skatter. Dels för pensionärer överlag. Dels gör man en skattereduktion i sjuk- och aktivitetsersättningen.
Även om sänkningen av pensionärsskatten är positiv är regeringens tendens tydlig. Sparande missgynnas. Förbättringar för företagare lyser helt med sin frånvaro. Stefan Löfvén och Magdalena Andersson enda egentliga intresse verkar vara att öka konsumtionen i Sverige – med hopp om att så länge som möjligt hålla kvar högkonjunkturen.
Det andra som kan sägas är att budgeten massivt ökar bidragen och transfereringarna. Bostadstilläggen höjs, underhållstödet utökas och studiemedlet skrivs upp ytterligare. Dessa prioriteringar är mycket märkliga. Välfärden i Sverige står inför stora utmaningar. Problemet är dock inte främst transfereringarna utan personalrekrytering till sjukvård, polis och försvar. Regeringen väljer visserligen med sin expansiva politik att förstärka även här – men huvudfokuset ligger någon annanstans.
Fokus ligger långt från statens kärnverksamhet i bred bemärkelse. De områden där svenska folket främst vill se en upprustning är inom lag och ordning samt sjukvården. Istället riktar regeringen sina investeringar på ett sätt som inte så lite liknar valfläsk för att värva nya socialdemokratiska väljare.
Hugo Fievet
hugo.fievet@dnv.se