I elområde 4 har elpriset legat på drygt 1 krona per kilowatt den senaste veckan. Det är det lägsta priset sedan början på augusti. Den främsta anledningen till det låga priset är att exportkablarna till Danmark och Polen varit stängda för underhåll. För så enkelt kan man tydligen sänka priset på svensk el – om man vill.
Det finns ingen politisk vilja att sänka elpriset just nu. Enligt EU:s regelverk måste Sverige exportera så länge det finns en efterfråga och kapacitet i kablarna. Den statliga myndigheten Svenska Kraftnät har vid flera tillfällen sagt att en exportbegränsning skulle slå tillbaka mot Sverige eftersom vi faktiskt behöver importera elektricitet några timmar om året. Enligt myndigheten är Sverige beroende av goda relationer med exportmarknaden enligt principen ge och ta.
Men det är förstås bara trams. Medan svenskarna ruineras av elbolagen går elexporten på högvarv. Sverige är EU:s största exportör av el. Mellan januari och augusti exporterade Sverige närmare 24 TWh, motsvarande hela årsproduktionen för Forsmarks kärnkraftverk. Ett vanligt år importerar Sverige el under blott 30-40 timmar, men tydligen är dessa timmar så avgörande att politikerna är beredda att acceptera elbrist under alla andra timmar på året. Hur den kalkylen går ihop är det nog ingen normal människa som förstår.
Ringhals 4 är nu stängd för underhåll, efter att reaktorn råkat ut för en ”olycka” när den skulle sättas igång efter ett driftstopp i juli månad. Men det är brukligt att kärnkraftsreaktorer stängs när vintern är på väg. Fenomenet har ifrågasatts under mer än ett decennium, men vi behöver inte haka upp oss på olyckliga sammanträffanden just nu. Låt oss istället ifrågasätta påståendet om att Sverige behöver importera el under årets kallaste dagar.
Vilket land förväntas kunna exportera el till Sverige i vinter? Ska Danmark göra det? Danmark, som är beroende av att vinden blåser, kommer inte kunna exportera el när det är minusgrader och vindstilla. Ska Polen då kliva fram och exportera till oss? Polen, där majoriteten av hushållen inte har tillräckligt med kol för att klara vintern och där människor tvingas elda sopor i kaminerna. Eller ska Tyskland, som precis fått sina sista livlinor sprängda på Östersjöns botten, komma till undsättning? Samma Tyskland som nu lånar 200 miljarder Euro för att subventionera medborgarnas elräkningar och som förväntar sig rullande elavbrott och avindustrialisering. Vågar vi hoppas på Tyskland, när deras största energibolag meddelat att exportstopp kan bli aktuellt i vinter? Ska andra länder kunna vägra att exportera till oss medan vi måste exportera till dem?
Det är uppenbart att det bästa för Sverige är att stänga ner exportkablarna och bli självförsörjande på el. Då återstår enbart problemet med de få timmar vi inte har tillräckligt med el. Hur ska vi lösa det?
Byggandet av kärnkraft är absolut nödvändigt men kommer ta åratal, även om politikerna kan förmå sig själva att säga ja. Men det finns en lösning som kan sättas igång snabbt och effektivt. En lösning som inte kräver att vi blir beroende av främmande makt för vår elförsörjning.
Lösningen ligger kraftvärmeverken, som ger el och fjärrvärme till kommuninvånare i hela vårt avlånga land. Kraftvärmeverk kan producera el och fjärrvärme dygnet runt, året runt, oavsett väder. De behöver inte nya elledningar för att kopplas på nätet och kan till och med försörja en stad med energi ifall stamnätet skulle skadas av sabotage. Eftersom kraftverken i fråga kan bränna sopor löser de också problemen med sopberg som andra länder brottas med.
Kraftvärmeverk har en verkningsgrad på över 90 procent och kan drivas med i princip vilket förbränningsbart bränsle som helst. Detta innebär en stor flexibilitet och möjlighet till självförsörjning av förbränningsbart material. Under 2020 användes enbart en tredjedel av den installerade effekten under den timme på året då elförbrukningen var som störst. Om kraftvärmeverken användes fullt ut skulle vi kunna frigöra elproduktion motsvarande en kärnkraftsreaktor. Att kraftvärmeverken finns i södra Sverige, där elpriset är som högst, gör inte saken sämre.
Idag står kraftvärmeverken för blott 8-10 procent av den producerade elen. Politikerna har velat hålla andelen låg eftersom kraftvärme anses öka utsläppen av växthusgaser. Därför bestämde politikerna att införa en avfallsförbränningsskatt och överprissatta utsläppsrätter i syfte att göra kraftvärmeverken mindre konkurrenskraftiga jämfört med de miljövidriga och kraftigt subventionerade utlandsägda vindkraftverken.
Man kan förstås tycka att jag raljerar och att avfallsförbränningsskatten infördes år 2020 för att gynna miljön, men då har man inte läst utredningen till lagförslaget. ”En skatt på avfall som förbränns skulle med andra ord bli rent fiskal, dvs. inte på ett verkningsfullt och kostnadseffektivt sätt styra mot en mer resurseffektiv och giftfri avfallshantering” står det klart och tydligt på sidan 22. Utredningen avrådde regeringen från att införa skatten, men med Centerpartiets och Liberalernas hjälp gick förslaget igenom riksdagen. De nu tillträdande regeringspartierna M och KD lade ned sina röster. Sverigedemokraterna, som i skrivande stund verkar acceptera att stå utanför den tillträdande regeringen, röstade nej.
Straffskatterna på kraftvärmeverk har sågats av både Finansdepartementet och Skatteverket, men kritiken har ännu inte lett till någon politisk handling. Moderaterna och Socialdemokraterna har under galgen meddelat att de vill ta bort avfallsförbränningsskatten, men det återstår att se om samma individer som fattat besluten är beredda att rätta sina misstag under denna mandatperiod.
Att rädda Sverige undan elbrist är som sagt inte särskilt komplicerat eller svårt. Det går att göra över en natt om man så vill. Men då måste politikerna vara beredda att tjäna sitt folk istället för att knäböja inför Bryssel och elbolagen. Eftersom vi vet att elexporten höjer priserna på el här i Sverige så måste elexporten avslutas omedelbart, särskilt i elområde 3 och 4.
EU vill att medlemsländerna ska skära ned sin elförbrukning med 10 procent. För Sveriges del går detta bara hand i hand med en avindustrialisering. Våra politiker måste nu ta ställning i frågan om EU. Ska Sveriges välstånd bevaras eller ska övriga medlemsländer i EU rädda sig själva på vår bekostnad? Ska utförsäljningen av vårt land fortsätta eller ska vi ta tillbaka makten och rädda oss själva från avindustrialisering och fattigdom? Politikerna har länge försökt slippa ta ställning i dessa ödesfrågor, men nu kan sveket mot svenska folket inte längre döljas. Kommande vinter lär visa var politikernas lojalitet egentligen ligger.
Adam Rydström
adam.rydstrom@dnv.se