Den 7 juli 2013, var det vindstilla på Jyllland, Danmark. Vindkraftverken stod stilla. Elpriset sköt i taket. En omgång tvätt med torktumling kostade under tidpunkten ca 88kr.
Danmark är beroende av vindkraft. Vid vindstilla förhållanden är landet därför beroende av elimport, men under just denna dag var kapaciteten på överföringskabeln mellan Danmark och Tyskland kraftigt reducerad, vilket fick denna bristsituation att uppstå. Nu kan man ju tycka att detta är absurt och fråga sig hur danskarna kan vara så dumma att de inte ser till att säkra sin energiförsörjning. Men innan man hånskrattar ska man ha i åtanke att svenska politiker delar samma ambition som de danska. De anser bägge att symbolpolitik är viktigare än en pålitlig energiförsörjning.
Sverige har en klar fördel jämfört med andra länder i Europa. Under 1900-talet, när sunt förnuft fortfarande var en dygd, byggde vi kraftverk som för en lång tid framöver säkrade vår energiförsörjning. Vattenkraften och kärnkraften har därefter i årtionden försett oss med en billig och pålitlig elproduktion med försumbara koldioxidutsläpp. Medan andra länder varit beroende av allehanda skurkregimer för sin gas, kol eller olja har vi kunnat sova gott om natten, vetandes att vi alltid kommer ha elektricitet för att värma våra hem och driva våra industrier.
Men den eran är på väg att ta slut.
Energiminister Ibrahim Baylan stod och flinade när han i förra veckan gav beskedet om att Ringhals 1 och 2 skulle stängas i förtid. Vattenfall menar att det låga energipriset orsakat beslutet, men erkänner även att regeringens höjning av energiskatten på kärnkraft spelar in. Effektskatten höjdes ju med nästan 17 procent och motsvarar nu en fjärdedel av marknadspriset på den nordiska elbörsen.
Som väljare kan ställa sig frågan varför låga energipriser är något dåligt? Ibrahim Baylan borde ju göra kullerbyttor av glädje när ett lågt energipris främjar vår industri. Istället ser han det som ett problem. Kanske beror det på att Vattenfall har ett avkastningskrav på 9 procent på sysselsatt kapital. En hög avkastning är tydligen viktigare för energiministern än låga elpriser för kunderna.
Att ersätta reaktorerna Ringhals 1 och 2 med vindkraft görs dock inte i en handvändning. För att kompensera för bortfallet behöver vi bygga 2 000 vindkraftverk till en byggkostnad på 60 miljarder kronor. Eftersom varje vindkraftverk beräknas gå med 2 miljoner kronor i förlust varje år behöver dessa 2000 kraftverk subventioneras med 4 miljarder kronor per år. Totalt rör det sig om 60 miljarder i subventioner över en 15-årsperiod. Grattis elkonsumenter och skattebetalare!
Tyskarna ligger som vanligt steget före. Deras iver att stänga ner kärnkraften i förtid har kostat dem 200 miljarder kronor per år i subventioner. Deras elpriser ligger 50 procent högre än genomsnittet i Europa. Vansinnet har lett till att det börjar pratas om en avindustrialisering av Europa. Då framstår det som självklart att Sverige inte kan stå och titta på med armarna i kors utan också hoppar på det gröna tåget mot undergången.
Miljöpartiet har länge förespråkat att kärnkraften minsann inte skulle klara sig utan subventioner. Ett avskaffande av kärnkraften är enligt MP marknadsmässigt sunt. Men det stämmer inte. Kärnkraftsindustrin betalar in enorma summor till staten. Den termiska effektskatten är lika stor oavsett om verket är i drift eller inte (Det går att få en viss reduktion om verket är ur drift i 3 månader eller längre.). Bara den skatten drog in ca 4,5 miljarder kronor under 2014. Dessutom betalar kärnkraftsindustrin in pengar till kärnavfallsfonden för alla kostnader för nuvarande och framtida förvaring av kärnbränsle samt rivning och återställning av marken där kärnkraftverken är placerade. Inbetalningen till fonden under 2013 var 2,5 miljarder kronor. Förra året var fondens totala storlek ca 51 miljarder kr. När befintliga verk ska rivas beräknas fondens kapital vara 150 miljarder kr. Således är kärnkraften det enda kraftslaget som tar ansvar för framtida nedmontering.
Regeringen vill utöka satsningen på vindkraft, den kraftkälla som är mest beroende av subventioner. Det är även den kraftkälla som är mest beroende av vädrets makter och därför högst osäker ur ett energisäkerhetsperspektiv. Om vinden inte blåser så kommer vi behöva starta igång kol- och naturgaseldade kraftverk för att kompensera. Hur miljövänligt är det?
Eller kanske ska vi helt enkelt lägga ner alla ambitioner på att ha en stabil elförsörjning till en rimlig kostnad. I U-länder har man dagliga strömavbrott och befolkningen där lär sig leva med det. Eller kanske nöja oss med att vi bara har råd att använda elektriska apparater när det blåser och leva i mörker resten av tiden.
Kommande Earth Hour bör vi vara tacksamma att lampan åter går att tända när jippot är över. Om inte allt för lång tid kan vi nämligen ha en ofrivillig Earth Hour, varje dag, året runt…
________________________________________
Adam Rydström
adam.rydstrom@dnv.se