Nu har det gått några dagar sedan terrorattacken. Det är dags för utkrävande av ansvar för att terrordådet kunde ske.
Att det är terroristen som bär det yttersta ansvaret är självklart, men finns det även ett politiskt ansvar? För att svara på den frågan behöver man fundera på om det fanns några åtgärder som kunde ha stoppat dådet. Kunde politiska beslut ha gjort en skillnad?
I augusti 2015 mördades två människor på IKEA i Västerås av en man som mottagit ett utvisningsbeslut. Av detta drog politikerna tyvärr inga vettiga slutsatser. Offren dog förgäves. Hade politikerna däremot beslutat att män som fått utvisningsbeslut ska hållas i förvar hade terrordådet i fredags inte skett.
Många terrorexperter menar att dåd som utförs med hjälp av fordon är omöjliga att förhindra. Och visst är det så. Tillgången på bilar och lastbilar som kan användas för att köra över medmänniskor uppgår till miljoner och åter miljoner. Men det krävs en terrorist som kör fordonet. Och denne terrorist befann sig där och då för att han inte satt i förvar.
Det som hände i Stockholm i fredags påminner om ett annat dåd. Den 19e december dödade terroristen Anis Amri 12 människor och skadade 56 på en julmarknad i Berlin. Amri hade tidigare fått avslag på sin asylansökan, var övervakad av tyska säkerhetstjänsten men satt inte i förvar i väntan på deportation till Tunisien. Svenska politiker lärde sin föga och vidtog inga nämnvärda åtgärder efter dådet.
I Sverige finns det ca 12 500 efterlysta personer som gränspolisen ska utvisa. Samtidigt finns det bara 350 förvarsplatser att tillgå. En ledarskribent på Dagens Nyheter menar att det skulle kosta 11 miljarder kronor att hålla 10 000 personer i förvar. Att detta skulle vara för dyrt och att man för samma summa kan avlöna 28 000 poliser. Men det resonemanget är högst märkligt. Sverige klarar ju uppenbarligen ge tak över huvudet åt över 160 000 flyktingar under ett år. Men nu menar somliga att vi inte klarar av att bygga ut antalet förvarsplatser, trots årtionden av massiv migration? Det är förstås trams. Om bara en bråkdel av migrationens kostnader skulle läggas på de som fått nej istället för de som fått ja skulle vi kunna ordna med förvarsplatser så det räckte.
Det måste sägas. I praktiken har vi inte en reglerad invandring i Sverige. Vi har den politiska viljan att ta emot, men ingen vilja att avvisa. I praktiken är ett nej inte ett nej.
I jakten på syndabockar har medierna frågat SÄPO hur Razmat Akhilov kunde flyga under radarn. Istället borde de fråga politikerna varför de gör SÄPO:s jobb snudd på omöjligt. För SÄPO bestämmer inte vem som får passera Sveriges gränser. Inte heller är SÄPO Migrationsverket. Däremot är Migrationsverket i praktiken en del av säkerhetstjänsten. Det är nämligen Migrationsverket som tipsar SÄPO om eventuella våldsverkare. SÄPO utreder ärendet och lämnar ett yttrande till Migrationsverket som sedan fattar beslut i ärendet. Migrationsverkets handläggare är alltså i praktiken Sveriges first line of defence när det kommer till kampen mot terrorism. Är det en ansvarsfördelning som politikerna är nöjda med?
Politikerna har nu sagt att de ska se över lagstiftningen och komma med åtgärder för att bekämpa terrorism. Låt oss hoppas att detta leder till mer än bara symbolpolitik. För hittills har de flesta åtgärder handlat om just symbolpolitik. Exempelvis är de så kallade gränskontrollerna nästintill värdelösa, något som SVT:s Uppdrag granskning uppmärksammade häromveckan. Potentiella terrorister kan fortfarande komma in i Sverige via tåg, bil, båt eller flyg. Transportöransvaret på flygen fungerar i praktiken bara på flyg från utanför EU. Terminaler för flyg inom EU brukar inte ha passkontroller. Och boardingkortet skriver du ut via en automat. Således är det fritt fram att flyga direkt till Arlanda istället för att traska över kontinenten om du redan befinner dig i unionen. Inte konstigt att EU tillåter Sverige ett ”undantag” från den fria rörligheten. Byråkraterna i Bryssel tänker antagligen att vi får hålla på med tramset om det får oss att må bättre.
Den fria rörligheten i EU gör också att terrorister enkelt kan fly landet efter ett dåd. Anis Amri, som körde lastbilen i Berlin, sköts till döds i Milano fyra dagar efter dådet. Hade vittnen inte tipsat polisen om Razmat Akhilov så hade antagligen även han kunnat korsa Europa utan att stöta på någon kontroll. Tycker politikerna att det är ett bra scenario?
Politikerna har kommit undan med en slapp attityd så länge som galningarna kunde avhålla sig från att utföra dåd på svensk mark. Denna attityd har nu kostat liv.
Den politiska flatheten mot säkerhetshoten måste därför upphöra. Politikerna behöver dra lärdomar och ta sitt ansvar.
Adam Rydström
adam.rydstrom@dnv.se